Hur ska man få ett fungerande kretslopp hos en kund med många eklöv men ont om plats för kompostkärl? Skulle det gå fortare att kompostera eklöv om man blandar i någon hink av färdig bokashi kompost? Och så har vi stora mängder hö och kiss-och-bajsblandad strö från vår kanin, som går till spillo. Flera möjligheter att få till ett bättre kretslopp, alltså! I det här inlägget berättar jag om några olika försök med fermentering av trädgårdsavfall, men även fermentering av jord och hästgödsel.

Beräknad läsningstid: 11 minuter

Fermentering kan vara mer än bara bokashi av matrester

Om du har läst inlägget om att tillverka eget biokol insåg du kanske att jag blev väldigt inspirerad av boken ”Stefans lilla svarta” (Ref [1]). Det tog mig ett tag att komma till punkt med att läsa boken. Jag kände ju att jag var redan frälst eftersom jag har hållit på med bokashifermentering av våra matrester ganska länge. Men nu är jag så glad att jag läste boken!  Stefan Sundström skriver om folk som fermenterar sina höstlöv och inom loppet av några veckor får fram en färdigfermenterad jordförbättring. En stor fördel är att fermenteringsprocessen dödar dessutom eventuella sniglar och snigelägg. En tomatodlare fräser ner bokashiströ i sin växthusjord, täcker med presenning i 5 veckor och på så sätt fermenterar själva jorden.

Höstlov vill jag inte ens kalla för trädgårdsavfall, men för vissa blir dem det – man kanske får ohanterbart många höstlov på sin tomt och har ingen plats för vanlig kompostering.

Artikel om fermentering av trädgårdsavfall

Efter att jag hade läst boken var dock några av mina frågor fortfarande obesvarade. Till exempel undrade jag om man kan oskadliggöra rotogräs genom fermentering och på så sätt kunna använda materialet som jordförbättring. Vissa rotogräs är verkligen trädgårdsavfall och det är få som vill ha dem i sin kompost – kan fermentering av dessa vara svaret? Och skulle det gå att fermentera hö och kiss-och-bajsblandat strö från vår kanin som vi just nu tar till återvinningscentralen?

Med lite extra googlande hittade jag följande artikel.

https://mikrojord.se/fermentera-ogras-med-em-aktiv/ (OBS att Mikrojord även säljer produkterna, men jag tolkade det som om den som skriver bloggen har provat mycket i egen trädgård)

Enligt artikeln räcker det med två veckors fermentering för ogräs med grönablad och mjuka rötter (såsom kirskål, maskros, tistlar, kvickrot och åkervinda). Det tar dessutom bara tre till fyra veckor för att fermentera ogräs med hårda rötter och vissna blad och den hatade åkerfräken. Detta låter helt fantastisk. Och någonting som är värt att experimenterar med, fast med stor försiktighet.

Som ett svar till en kommentar på artikeln, skriver författaren att det blir bra fermentering om det man fermenterar är fuktigt, hårt hoptryckt i en lufttät behållare och när man har tillräckligt med EM eller bokashiströ.

Dags att testa fermentering

Vid testtillfället för Test 1 och Test 2 hade vi lite torr bokashiströ samt en hink med färdig bokashi. Man tager vad man haver…

Test 1 – fermentering av trädgårdsavfall (för vissa) i form av eklöv

Test 2 – fermentering av trädgårdsavfall i form av rester från husdjurs bur

Test 3 – mer fermentering av rester från kaninens bur

Eftersom tillgången till hö med kiss-och-bajsblandad strö tar aldrig slut, har vi även gjort en omgång där vi istället tillsatt EM-Aktiv utspädd 1:10 med vatten.

Skapa syrefri miljö

Plastsäckarna från test 3 placerade vi i garaget (i varsin plastlåda, i fall påsarna läcker), som håller en temperatur av ca 7 grader under vintern.

Resultatet av fermenteringsexperiment

Höst 2021 är det tyvär lite svårt att dra några slutsater egentligen. Som så ofta under vårbruket (i mitt fall åtminstone) blev allting lite bråttom. Och jag var minst sagt osystematisk och ovetenskapligt i mitt hantering av materialet. Sorry.

Vi använde säckarna med fermenterad trädgårdsavfall så här:

Test 3 (säckarna med hö och kiss-och-bajsblandad strö där vi tillsatt EM-Aktiv utspädd 1:10 med vatten) la vi som utfyllnad längst ner i en ny blåbärsbädd på lotten. Därmed är det totalt omöjligt att bedöma om eller hur snabbt det materialet blev jord. Blåbärsbuskarna (som vi flyttade från trädgården hemma) verkar dock må bra än så länge.

Materialet i test 1 (fermenterad eklöv) och test 2 (hö och kiss-och-bajsblandad strö blandad med färdig bokashi) använde vi för kupning av potatis. Det jag kan säga här är att materialet som hamnade närmast jorden verkar ha försvunnit (dvs antagligen blivit jord på det sätt som bokahi brukar fungera när den är blandad med jord). Medan materialet som hamnade längst upp (som i fallet med en av bäddarna där jag la enbart fermenterade eklöv utan någonting annat ovanpå) blev kvar – eller i alla fall en del av materialet blev kvar.

Utvärdering av fermentering av trädgårdsavfall

På sätt och vis skulle det vara ganska logisk om fermenterade material blev till jord först efter det hade blandats, eller åtminstone kommit i kontakt, med jord. Detta för att fermenterade matrester blir till jord bara efter att man har blandat dem med jord. Jag skulle dock behöva använda lite mer noggrannhet och systematik för att göra dessa experiment intressanta!

Ett orosmoment är kaninbajset. Jag har numera läst (i ref [2]) att man bör egentligen kompostera även bajs från en vegetarian fullt frisk kanin i temperaturer av minst 50 grader för att vara säker på att eventuella parasiter och bakteria dör. Denna temperatur uppnår man inte med fermentering. Så det kan vara att metoden är inte lämplig i detta fall. Under 2022 har jag planer att prova istället att göra kolblöjor av kaninbajs och strö. Läs mer i Ska man gödsla med urin i en skogsträdgård?

Nästa steg med fermentering av trädgårdsavfall

Vågar nästan inte skriva om det förrän aktiviteten är färdig, men planen höst 2021 är att fermentera uppklippta eklöv och sedan blanda dessa med gammal jord i plastlådor för att se vad resultatet blir. I skrivande stund har jag åtminstone påbörjat fermenteringen. I detta fall blir det i alla fall lättare att bedöma om materialet har blivit jord då den kan knappast blåsa bort från en plastlåda!

Fermentering av hästgödsel

I vår kolonilottsområdet har vi lyckan av att få levererad en last av välbrunnen hästgödsel varje år. Vissa år upplever jag att man får en del ogräsfrö med på köpet så jag provade att fermentera några säckar hästgödsel under ett par veckor innan jag spred ut den på lotten – främst för att ta död på eventuella ogräsfröer.

Det jag kan säga är att det blev inga problem med extra ogräs i någon av bäddarna i år – detta trots att jag jordförbättrade några av bäddarna med ofermenterad hästgödsel. Svårt att dra slutsats ännu alltså. Värt att notera också att säckar med hästgödsel blir väldigt mycket tyngre när de är fermenterade.

Dock är jag ändå glad att jag provade det här – har nämligen läst information från ETC Solpark (som förutom sina solel håller också på med mycket fermentering av olika slag). De berättar att genom att fermentera gödsel så binder du näringsämnen och kol i jorden istället för att det bildas koldioxid och metangas. Alltså att näringen binds så gödslet blir mer långtidsverkande.

Detta kommer jag att fortsätta med. Se också nedan.

Fermentering av jorden

Som jag nämnde i början av inlägget, Stefan Sundström berättar om en tomatodlare som varje år fermenterar själva jorden i växthuset genom att tillföra EM (Effektiva Mikroorganismer) och lägga på presenning i några veckor. Detta provade jag:

1. i växthuset eftersom jag hade odlat bladgrönsaker där efter att jag hade förbättrat jorden med bokashi
2. i en ny bädd på lotten som jag hade fylld med gammal jord från tomathinkar. Detta eftersom jag hade planer att odla potatis i den bädden (och tomater och potatis är i samma familj).
3. I en befintlig bädd på lotten där jag hade haft stora problem med många småsniglar förra året – tänkte att fermentering skulle kunna ta död på eventuella snigelägg.

Min omedelbar intryck av att göra det här var att myrorna trivdes utmärkt under dessa presenningar. Detta gjorde mig väldigt tveksamt till att göra om det. Men. I år har jag lagt märke till att både tomatblasten i växthuset och potatisblasten har varit ovanligt friska. Det tog mig ett tag att klura ut om jag hade gjort någonting annorlunda. Och det enda jag kan komma på är att i vissa odlingsbäddar fermenterade jag jorden. Och vissa odlingsbäddar fick en dos av fermenterad hästgödsel. Jag är försiktig optimistisk!

Du är kanske också intresserad i…

…hur man lyckas med bokashi fermentering av matavfall

…Klimatsmart under ytan – om jord, kompost och kretslopp i trädgården

Missa inga blogginlägg!

Hej!

Jag som skriver bloggen heter Nicky och är trädgårdsarkitekt och permakulturdesigner. Vad roligt att du hittade hit!

På bloggen skriver jag om biologisk mångfald, ätbara perenner och skogsträdgårdar, jord och vatten och så lite trädgårdsfilosofi.

Jag erbjuder coachningstjänster för dig som vill skapa trädgården själv men behöver stöd. Och så erbjuder jag även trädgårdsdesigntjänster.

Prenumerera gärna på nyhetsbrevet! Det kommer en gång i månad med tips, inspiration, experiment och filosoferande om att skapa ett ätbart mångfaldsparadis. Du får även en bonus PDF ”6 sätt att undvika blommig spenat och hålig sallad”. 

Få nyhetsbrev

Välkommen!

Varma hälsningar
Nicky English.

Referenser

[1] ”Stefans lilla svarta – Bokashi, biokol & bakterier” av Stefan Sundström och Jeanette Andersson

[2] ”Gödsel. Om trädgårdens näringsliv” av Tina Råman, Ewa-Marie Rundquist och Justine Lagache.

Påverkan vs nytta och en not om plastsäckar

I inlägget nämner jag plastsäckar utan kommentar om miljöpåverkan eller om hur de har tillverkats. Plast är ju inte bra. Men det finns alltid en avvägning mellan påverkan och nytta. I det här fallet bedömer jag att nyttan väger tyngre.

Från Håll Sverige Rent:

Många tror att plastpåsar tillverkade av sockerrör eller majsstärkelse försvinner om de hamnar i naturen. Men ingen plast bryts ned i naturen, oavsett vad det är gjord av.

Den bästa plastpåsen är alltid den som inte tillverkas alls. Alla påsar påverkar miljön eftersom det alltid går åt resurser för att ta fram en ny påse.

Ibland ser man påsar som är gjorda av ”bioplast” eller ”nedbrytbar plast” men för att de ska brytas ned krävs industriell kompostering. Det finns inte idag i Sverige.